Rum tidens krökning och supernovor

Att gravitationen kan avböja och fokusera ljus, så kallad gravitationell linsning, förutsades av Einsteins hundra år gamla allmänna relativitetsteori. Fenomenet är analogt med avböjningen av ljus i en optisk lins. Vid gravitationslinsning är det rymdens krökning i närheten av massiva kroppar som påverkar ljusets bana. Supernovor, naturens ”standardljus”, har använts i många år av astronomer för att mäta kosmologiska avstånd. Studierna ledde till upptäckten att universums expansion accelererar (Nobelpriset i fysik 2011).

Gravitationell linsning av supernovor utgör en sällsynt klass av astronomiska fenomen, som kan hjälpa oss att testa relativitetsteorin, mäta universums expansionshastighet samt utforska möjligheten att en betydande del av universums mörka materia utgörs av svarta hål.

Ariel Goobar är professor vid Fysikum och forskar inom kosmologi med specialicering kring användandet av Typ Ia supernovor för att mäta de största avstånden i universum. Han är en av de tidigaste medlemmarna av "Supernova Cosmology Project",  som upptäckte att universums expansion accelererar,  något som brukar förknippas med begreppet ”dark energy" och som tilldelades nobelpris i fysik år 2004. 

Alla våra öppna föreläsningar är gratis och du behöver ingen biljett för att delta. Välkommen!

Gillar du fysik och vetenskap och vill få information om det vi organiserar på Fysikum, prenumerera på vårt nyhetsbrev: www.fysik.su.se/prenumeration

Foto: Adam af Ekenstam