Sven Uslings Bio: Cimarron

Cimarron är en amerikansk västern.
Sabra Cravat anländer till sin nya man, lagom till landrushen i Oklahoma 1889.

Cimarron hade premiär 1960 till mixad kritik.
En recension i Time Magazine kritiserade filmens längd och sa att Cimarron "might more suitably have been called Cimarron-and-on-and-on-and-on. It lasts 2 hours and 27 minutes, and for at least half of that time most spectators will probably be Oklacomatose."
Bosley Crowther skrev i New York Times att filmens inledning "makes for a dynamic and illustrative sequence on the screen. But once the land rush is over in this almost two-and-one-half-hour-long film—and we have to tell you it is assembled and completed within the first half-hour—the remaining dramatization of Miss Ferber's bursting 'Cimarron' simmers down to a stereotyped and sentimental cinema saga of the taming of the frontier."

Detta är en remake av Cimarron (1931), faktiskt den första västernfilmen som vann Oscar för bästa film. Det dröjde nästan 60 år innan en västern skulle vinna igen, när Dansar med vargar vann 1991.

Den kulminerande scenen med landrushen spelade in i Arizona och hade över 1000 statister, 700 hästar och 500 vagnar.

Regissören Anthony Mann blev ersatt halvvägs in av Charles Walters. Han färdigställde filmen men fick inget erkännande.

Regissören Anthony Mann hade en speciell vision för projektet "Originally I had a wonderful idea for it [the film], and the Metro executives agreed with me." He said "I wanted to show a huge plain out in the West with nothing on it, and how a group of men and women gathered at a line, and tore out across this plain and set up their stakes as claim for the land. And how a town, a city and finally a metropolis grew, all on this one piece of land. It would have been, I think, a tremendous experience for the world to see. This is how America was built. But the executives panicked. We had a couple of storms - which I shot in anyway - but they thought we’d have floods and so on, so they dragged us in and everything had to be duplicated on the set. The story had to be changed, because we couldn’t do the things we wanted to. So I don’t consider it a film. I just consider it a disaster."

Både denna och sedermera The Four Horsemen of the Apocalypse (1962), floppade ganska rejält och båda dessa motgångar brukar räknas som anledningen till att Glenn Fords karriär fick sig en törn. Han fortsatte arbeta, men saknade stjärnstatusen från den här tiden. Det var först när han gjorde birollen som Clark Kents pappa i Superman (1978) som han åter fick ett litet uppsving.

Videon är producerad i samarbete med Accent Förlag & Kulturproduktion.
Porträttet är målat av Klas Zetterlund.
Ljudet är inspelat och redigerat av Benjamin Giordano.
Introt är skapat av Pontus Stensveden.