Hur nära kan svenska universitet samarbeta med Kina

Svenska universitet vill, och förväntas, samverka på en internationell arena. Samtidigt ställs allt högre krav på hållbar och ansvarsfull internationalisering. Vad innebär det i praktiken när det gäller samarbeten med diktaturer som Kina?

Den kinesiska befolkningen är antalsmässigt större än befolkningen i EU och USA tillsammans. Under senare år har inget land upplevt en så kraftig ekonomisk tillväxt som Kina. Kinas andel av världsekonomin och internationella inflytande har ökat mycket markant under de senaste decennierna, det är påtagligt även inom svensk ekonomi. I universitetsvärlden finns det gott om samarbetsavtal med Kina inom både utbildning och forskning. Men det har visat sig att Kina utnyttjar Sverige för att komma åt teknik som stärker landets militära förmåga genom att skicka forskarstudenter och gästforskare till svenska universitet. Dessa samarbeten innebär att lärosätena behöver fatta beslut om vad som är okej och inte. På vilka grunder fattas dessa beslut och vem fattar dem? Var går gränsen för samarbeten och samverkan med ett land som Kina? Hur ska lärosätena och dess anställda förhålla sig till samarbeten med Kina och till forskningsmedel som kommer direkt eller indirekt från den kinesiska staten?

Medverkande:
Miriam Tardell, Analytiker, Nationellt kunskapscentrum om Kina
Johan Tysk, Vicerektor, Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet
Oscar Almén, Forskare, FOI
Torbjörn Lundh, Moderator, Göteborgs universitet