Скачать или смотреть Det är hit man kommer när man kommer hem - Briggen tre bröder

Klöckna gick mod fem o da rajnade lide gan
Snaat skulle nöttna bli te da
Vi satt da vi eilden o vi prada me varondre,
Kolla-Bossa Helges lue, o ja

Dimman kröp sajta iväj över sjöön
Maugana skrejg naunstans
A ja saug i pöjkens drommande blick
Hur laugona traudde sin dåns

Da a hää man känne vat steigarna gaa
Man vejd vim som a slejgt me vim
Da a hää man vejd haur aulana staa
Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd,
att da a hijd man komma nä man komma him


Ändau, sa han, fast vi haa da bra
O trejvs ganska feint da vi bo,
ja ändau, ska du veda sau ongrar ja
O förbannar att ja var sau domma o for
Men man hade ju ingenting o vajla pau
Man tänkte bara va iväj naura aur
Men ni vid hur det blär, o sen blär dä aldri auv
Å da blir sjaurare för haar da som gaar

Da a hää man känne vat steigarna gaa
Man vejd vim som a slejgt me vim
Da a hää man vejd haur aulana staa
Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd,
att da a hijd man komma nä man komma him

Ja dau, när vi foa, var ongana smau
Kalle han skulle fylla traij,
Ja Thilde hon hade ente ejns böajat gau
Den hösten nä vi flytta därifrau
Men nu har dom ju honnit o vajsa sau pass
Att dom nu ha rodat si haa
Sau nu faa man ju twinga dom mä si haat aur
Ja ni vejd vicket helvete da a

Da a hää man känne vat steigarna gaa
Man vejd vim som a slejgt me vim
Da a hää man vejd haur aulana staa
Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd,
att da a hijd man komma nä man komma him

Man tycka da va nyjss som man gick her o baur
aulastagen när far skulle slau
Ja vim veid nu hur öfta da blär en fäad tebaks
Ja nu sen moa lau auw
Men hur da an blär sau ska gudarna vejda
Da finns inga bojor eller baund
Som kan hejda mejna tankar att fäadas te Höaweik
Pau vauan, som ein flöjgande aund

Da a hää man känne vat steigarna gaa
Man vejd vim som a slejgt me vim
Da a hää man vejd haur aulana staa
Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd,
att da a hijd man komma nä man komma him

Tjärvéen den spragade, o da knastrade o da brann
Da doftade av kaffe, hav o rög
Vi satt da vi eilden o vi teig me varondre
Naunstans i östa da skrejg ein jög
Da gick ein stilla kröusning öva sjöön
Nöttna hade blitt te da
Da va den föaste dan i risten av vaut leiv
Kolla-Bossa Helges lue, o ja

Da a hää man känne vat steigarna gaa
Man vejd vim som a slejgt me vim
Da a hää man vejd haur aulana staa
Da a hijd man komma nä man komma him, ja du vejd,
att da a hijd man komma nä man komma him