God natt saga för barn | Tant Mildreds godnattsaga | Papricaklubben

När kvällen kommer och det är dags att sova kan det var mysigt med en godnattsaga. Den här godnattsagan för barn handlar om Tant Mildred som berättar mysiga minnen och spännande historier från förr.

Papricaklubben är ICA Kvantums klubb för barn upp till 12 år. Bli medlem och få 10 % rabatt på ett helt köp! Bli medlem här: https://www.ica.se/kvantum/papricaklu...
Klubben är för dig som är stammis på ICA och det är kostnadsfritt att vara medlem.

Godnattsagan:
Rödis, Grönis och Gulis är på tant Mildred och farbror Ajvars ö tillsammans med släkt och vänner. De har busat och stojat, hittat på roliga upptåg, lekt och haft kul, lagat mat, ätit gott och haft det bra ihop hela dagen. Nu har det blivit kväll. Dags att krypa till kojs. Det är lite trångt men väldigt mysigt. Alla bäddar ner sig i sina små krypin i det fina timmerhuset. Tant Mildred sätter sig i en gungstol mitt i rummet. I sin famn har hon ett fotoalbum. Ett album som rymmer många historier och gamla minnen.
– Ah titta här!
Tant Mildred skiner upp när hon får syn på första bilden.
– Ja det är faktiskt jag och farbror Ajvar när vi var unga. Och vet ni! Här är farbror Ajvar i full färd med att bygga den timmerstuga som vi alla ligger i just nu. Ja det ska jag erkänna att det var bra jobbigt men väldigt roligt på samma gång. Resultatet blev ju bra! Vi får ju plats här allihop tillsammans.
Tant Mildred berättar vidare om nästa bild.
– Här är min gammelmormor Amalia. Det var en äventyrlig dam som gillade att utforska världen uppifrån. Hon var nämligen pilot och den första att flyga över Mandarinbukten. Ja de sa att hon var djärv och våghalsig och klurig. Planet, det hade hon byggt själv och det tankades med fruktsoppa. Hon var då alltid ute på uppdrag för att hjälpa andra. En gång flög hon till djungeln. Det var visst en brådskande transport som innehöll ett kallt paket som inte fick öppnas innan hon var framme. När de befann sig på rätt ställe i luften så kastade hon ut paketet. Små fallskärmar med lustigt innehåll svävade genom luften. Det visade sig att kokosnötterna hade beställt glass. Ett knasigt uppdrag men väldigt skoj för kokosnötterna som aldrig upplevt något så kallt och smarrigt förut. Ja, flygande strutar i fallskärm, säg vem har sett det tidigare?
En gemytlig stämning sprider sig i rummet när tant Mildred bläddrar och berättar vidare. Några av de minsta har redan somnat när en kär gammal vän, Micke Kiwi kommer på tal.
– Titta Micke! Han var rolig! Han var fruktansvärt intresserad av att klättra i berg. Alltid uppåt, det var hans motto. Här är en bild från alla hans otaliga expeditioner. Det Micke inte kunde om klättring det vet jag inte om det var värt att veta. Men det fanns ett problem. Micke var nämligen extremt höjdrädd. Knäskålarna skakade och smattrade som maracas och pulsen den steg likt skenande hästar. Svetten dröp och muskelkraften den var som bortblåst så fort han nådde höjder. Blygsamma höjder får man nog tillägga. Han ville ju gärna ge sken av att vara modig och en riktig äventyrare. Här är samma bild som tidigare fast den är lite mer ut-zoomad. På tal om intressen, det här är min gamla vän Sara Sandpäron. Hennes största intresse var att leka i sandlådan när hon var liten. Ju äldre hon blev desto större blev sandlådan. Till slut såg den ut så här. Här rider hon på en kamel genom öknen tillsammans med Kalle Kanel. Och fantasin för vad hon kunde hitta på, den visste inga gränser. Visst ser det tokigt ut när de svischar ner här för sanddynorna på den där brädan. Men om nätterna, då kröp de in i sina stora tält under den klara stjärnhimlen. De bäddade ner sig och delade med sig av minnen och berättelser tills alla hade slumrat in. Precis som nu. Oj då, nu har visst alla somnat.
God natt och sov så gott!