Besök hos Stockholms snickarmästare förening

I det här avsnittet har vi stämt träff med Gustav Lüning som är ordförande i Stockholms snickarmästareförening. Vi ses i föreningens lokaler på Nygränd 2 i gamla stan, Stockholm.

Föreningen har till ändamål att utgöra ett samband mellan snickeriets utövare inom Stor-Stockholmsområdet för att tillvarata gemensamma intressen. Föreningen anordnar bland annat kurser, seminarier och andra aktiviteter för att höja våra medlemmars kompetens, samt främja nätverkan.

Vi får en historisk återblick till den tid då skråväsendet fanns i Stockholm och gatorna användes till att kasta ut allt man inte ville ha inne i husen. Man kan föreställa sig vilken stank det måste ha varit.

Vidare får vi ta del av den historia som finns kring fastigheten och hur det har utvecklats till det som i dag är möteslokal för föreningens medlemmar och ett litet snickerimuseum.

Avslutningsvis pratar vi framtid över en kopp kaffe. Om behovet av utbildade snickare och den glädje som finns i att arbeta som snickare.


Historik
Den första skråordningen som gällde snickeriarbete i Stockholm utfärdades år 1547. På den tiden var snickare i stort sett liktydigt med möbelsnickare och tillhörde samma skrå.

Till snickarens uppgifter hörde att tillverka möbler, likkistor och fast inredning som dörrar, listverk och golv samt snida figurer till medeltida altarskåp. Arbetet låg nära timmermannens.

En särskild förordning för Snickareämbetet upprättades av borgmästare och råd i Stockholm 1574 och är antagligen ämbetets äldsta officiella förordning. Även enligt denna stadga bestod snickarens huvudsakliga uppgift i att tillverka möbler.

Snickareämbetet i Stockholm var det absolut största i landet. År 1622 fanns det 14 verkstäder och 1689 hade antalet ökat till 43. Vid skråväsendets upplösning 1846 var antalet ca 100.