Predikan: "Våga komma ut!" av Dan Salomonsson

Predikan: "Våga komma ut!" i Uppsala Pingst 2024-03-10 med Dan Salomonsson

Förr eller senare hamnar alla i en säsong och period i livet då vi helst skulle vilja gömma oss och komma undan det jobbiga. Profeten Elia hade flera situationer av mörker trots ett liv med fantastisk framgång. Rädslan och oron tog tillsammans med tröttheten ett grepp om hans inre så att personligheten begränsades och krympte. Den inre kampen tog sig synliga intryck. På flykt från sig sitt egentliga jag satt han under en ginstbuske och önskade sig döden. Han flydde in i en grotta med känslan av att det hade gått fel trots att han hade gjort sitt absolut bästa. Den dominerande upplevelsen var en total ensamhet. Det är då han får kraften att komma ut, ut ur instängdheten i grottan. När han kommer ut i friska luften ställer han sig på berget med utsikt. Där får han se Herren!

1 Kung 19:1–16 Achav berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd.
2 Då skickade Isebel bud till Elia och lät säga: ”Gudarna må straffa mig, nu och framgent, om jag inte redan i morgon låter dig möta samma öde som dessa profeter.”
3 Elia blev rädd och flydde för sitt liv. Han kom till Beer Sheva i Juda, där han lämnade kvar sin tjänare.
4 Själv gick han vidare en dagsled ut i öknen, och efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden. ”Det är nog”, sade han, ”ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder.”
5 Han lade sig ner och somnade där under ginstbusken. Då kom en ängel och rörde vid honom och sade: ”Stig upp och ät!”
6 När Elia såg upp fick han se en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden; han åt och drack och lade sig att sova igen.
7 Herrens ängel kom en andra gång och rörde vid honom. ”Stig upp och ät”, sade han, ”annars orkar du inte hela vägen.”
8 Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.
9 När han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten.
Då kom Herrens ord till honom: ”Varför är du här, Elia?”
10 Han sade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.”
11 Herren svarade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.” En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet.
12 Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus.
13 När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade: ”Varför är du här, Elia?”
14 Han svarade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.”
15 Herren sade till Elia: ”Vänd tillbaka och ta vägen till Damaskus öken. Gå in i staden och smörj Hasael till kung över Aram.
16 Jehu, Nimshis son, skall du smörja till kung över Israel, och Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig.